Spårprov

Hela helgen har bestått av att stå och gå i en skog, i ösregn, fukt och tung terräng.

Lördagen var vi och drog alla spår och markerade dem. Alla var rätt trötta och griniga innan dagen var slut. Det regnade konstant och det var en hemsk terräng på de flesta ställena (vad jag förstått).

Höll på i nästan 6 timmar innan vi var hemma igen. Tur att Noel fick vara hemma med husse då.

Blev en lugn kväll med mys hemma bara, och tidigt i säng.

Söndagen steg jag upp lite över 5!!! Var ut på en ordentlig promenad med Noel, kändes lite konstigt att gå på en promenad när man mötte fyllon lite här och var på väg hem, och hörde hur efterfesterna var i full gång lite här och var.

Åkte till Hammarland och mötte upp resten vid 7 och då började allvaret. Lotta ut spår och plats och gå igenom allting en sista gång. 

Vid skottestet gick allt bra. Ingen hund reagerade och Noel satt fint och stilla på sin plats, utan att ens försöka komma till de andra hundarna.

Vi hade turen att få åka direkt. Eller jag guidade mitt spår till en annan kille, sen var det Noels tur att gå. Jag satt i bilen och var nervös som aldrig förr, och bara 27 min efteråt kom de tillbaka. Då var jag säker på att det gått på tok, eftersom de 2 innan hade tagit 45 min och 1 h 10 min. Men Kerstin och guiden visade tummen upp och domaren sa bara att det hade gått bättre än vi alla trott. 

Spåret Noel gick låg över berg och ner i lite sunkmarker, så Kerstin sa att det hade varit lite svårt men han hade fixat det.

Åkte tillbaka och tog ner vårt spår och sen skjutsa Kerstin till bilen. Satt sen och väntade på resultat i nästan 5 timmar. Lite långt!

Jag hade ju som mål att komma igenom spåret (vilket ingen trodde var möjligt) så när domaren säger att jag fick bäst poäng av alla i öppna klassen höll jag på att börja gråta! Och det var inte klart där, vi fick även vandringspris för bästa poäng och massa beröm för fint samarbete mellan hund och förare, och domaren kom sen och sa att jag har en otroligt fin hund, att fortsätter jag i den här takten kommer han vara otrolig om några år när han blivit äldre.

Men herregud, gissa hur mycket det fick mig att växa! Min lilla turbohund, som går från 0-100, som flåmar på och hetsar på allt och alla, så går han och är coollugn hela dagen och gör något sånt här. Nej jag kan inte fatta..

Men nu har har fått massa gott och ligger mellan oss i soffan och sover, mammas lilla hjärta! <3

Trött men stolt kille <3