Surkäringar

Idag hände en mycket otäck händelse på min och Noels promenad. Jag har övat stenhårt på våra promenader de senaste dagarna, mycket att han ska kunna gå sida en hel promenad, med bus emellan såklart. Och att man inte ens ser på andra hundar när man möter dem! För bara en vecka sen satte jag ner honom och gjorde en "dragövning" i kopplet varje gång vi mötte hund, för att han skulle ha full fokus på mig. När allt det funkade felfritt har vi gått lite vidare varje dag. Idag när jag var ute, drog han till i kopplet två gånger, sen gav han med sig och lunkade på och tittade upp på mig med jämna mellanrum. Då kan det tilläggas att för bara ett år sen måste jag ha nosgrimma på honom, för han var helt ointresserad av mig och allt var så mycket roligare, så jag släpade på där bakom. Idag när vi mötte hundar räckte det med att jag visade fysiskt med handen på hans bringa att "där ska du vara, vid min sida och se på mig", och han gick solklart förbi alla vi mötte utan bekymmer. Tills vi nästan var hemma, och vi möter en liten mopps och dess ägare, en dam i 55-60 års åldern. Hon klättrar i diket, släpar hunden efter sig som skäller hysteriskt. Noel blev lite intresserad redan på långt håll, så jag gör övningen och sen visade jag hans plats. När vi passerar är han så duktig och jag börjar belöna med lek. Tanten frågar då om han är en hane, vilket jag givetvis svarar ja på. Då mitt i det så släpper hon sin hund, som kommer med full fart mot Noel. Jag ser all vår träning skymta förbi och ropar "NEEEEEEJ", Noel lägger sig pladask ner på marken och den andra hunden stannar i ren förskräckelse. Phuh tänkte jag, men där var det inte klart. Tanten vart rabiat, hon skrek och grät och det lät verkligen som att jag hade misshandlat både henne och hennes hund samt min. Hon skulle anmäla mig, för att min hund vad rädd för mig, jag hade gjort att hennes hund nu inte kunde möta andra hundar och att den nu inte ens kommer gå överrens med hanhundar. Så där malde det på, medan jag försökte förklara för henne att Noel kan just nu inte hälsa på andra hundar. Men det gick inte in, så hon slutade med att "det här är inte slut än" och sprang iväg gråtandes med hunden under armen.
Jag släppte Noel lös, som en belöning så han fick gå vägen hem. Var helt skakis och Patrik var inte hemma, så måste ringa Zaida och få lite pepptalk.
Nu efteråt när jag pratat med alla andra hundmänniskor inser jag att jag verkligen inte har gjort något fel, men just då, det var hemskt. Patrik stöttade mig också och var jättesnäll, men självförtroendet fick sig en törn kan jag lova.
Men nu känner jag, vad skulle ha hänt om Noel var aggressiv? Om hunden hade kommit framrusande, Noel skulle ha sett det som en utmaning och gett sig på den, då skulle jag ha stått som den ännu elakare och vidrigare människan än vad som hände idag.
En tid hade jag på Noel nosgrimman bara för att folk inte vågade släppa fram sina hundar då, nu börjar jag på allvar fundera på att göra det igen, för jag blir så otroligt trött på det, man måste kunna gå en promenad utan att behöva vara orolig att ha en hund uppe i en mitt i allt.
Men som Zaida och Patrik sa, det var jättebra övning för Noel, och han visade verkligen respekt för mig när han la sig istället för att springa och busa. Och det, är det viktigaste av allt, vi har börjat kommunicera på en helt annan nivå, och det, det är värt alla sura tanter och hundar i hela världen.
Vi har haft enorma motgångar och stått på en och samma ruta i en evighet känns det som, men nu, nu går allt i ultra fart framåt , så jag och Patrik inte ens hinner med emellanåt.
Vår fina fina guldklimp <3