Blöööh

Det finns få saker som jag hatar, men ett av dem är att det passar bara när den andre vill.
Man kan ringa 700 000 gånger, utan svar på varken sms eller gröna luren. Men sen ska man tammetusan ställa upp, och hjälpa till. Och när ingen annan har passligt, då duger man mitt i allt.
Sen att ta förgivet att man ska stå där när den har det tungt/jobbigt, och förstå och trösta. Nej jag börjar få nog nu..

Tur att jag har världens finaste vänner iaf så man slipper den där skiten. Nu bryter jag mig loss! Har redan gått för lång tid, men någon gång ska man inse att det inte är värt det, och det har jag gjort nu...

Måste bara få ur mig, förlåt!