Hjärngympa

Ikväll var det lite inomhusträning för Noel. Klickerträning stod på schemat.
30 min tog det innan han kunde "skall" på kommando. Duktiga lilla hjärtat. Nu är han helt slut och snarkar så jag tror taket ska lyfta. Han blir så slut av lite hjärträning, klicker det är grejer för han (och mig) det :)
Jag och Patrik har skrattat så vi har ont i magen. När han väl kom på det, så gick det undan. Men innan stod han och "blåste/harklade sig" en stund innan han skällde, ser ju för roligt ut, kinderna var stora som ballonger och fnös och hade sig.

Tänk vad lite man behöver göra för att få hjärnan stimulerad, och det tar på som jag vet inte vad!
Annars är det blodspår som tar absolut mest på hjärnan, men efter det är det nog klicker.
Vanligtvis så ger jag inget kommando, utan han ska själv komma på vad som ska göras. Men med skall har jag beslutat mig för att lära honom det, för att sen lära "tyst" eftersom inget tips och knep har fått bukt med hans skällande på knackande och plingande på dörren. Så det är ju värt ett försök iaf. Och trött blir han ju på köpet så!
Konditionsträning blir han inte längre slut av, utan pompar omkring efter ett tag igen. Så då passar det sig en ruggig kväll som denna att göra lite saker inomhus.

Vad jag annars brukar göra inomhus är godissök, godisboll (vilket han ÄLSKAR), han har lärt sig klättra på pall och tända lampan, städa undan sina leksaker till en korg, fotingång, sen lite smått och gått. Kör på lite olika, det jag kommer på just då och varierar alla saker lite. Bara ens egen fantasi kan sätta stopp, och ha TÅLAMOD, det är det viktigaste!

Nu ska jag lägga mig tätt intill dom finaste jag har och sen vänta på Jennifer och Hollywood fruarna