När en av ens absolut närmaste vänner bara försvinner, utan att man har någon som helst aning om varför, eller jo, jag har mina aningar, men men.. Det är en vidrig känsla.. Jag har inte haft den sen jag gick i skolan, men nu.. Jag vet inte vad jag ska göra??
Jag har lovat mig själv att inte låta sånt här hända.. Jag har ALLTID prioriterat MINA vänner fast jag har Patrik, det har vi båda gjort!! Ingen har klandrat den andra för att träffa kompisar, det måste man göra. Vi gör jämt saker ifrån varandra, och vi är absolut inte olyckliga eller mår dåligt över att inte vara med varandra 24/7, vi är båda så.
Tess sa senast i lördags att vi är duktiga på att göra saker utan varandra, och unna varandra det. Jag tror det är nödvändigt, vi skulle gå varandra på nerverna annars.
What to do, what to do?..
Mycket råddigt inlägg, men ja, mina tankar bara far runt runt, och jag vet inte vad jag ska göra..
JAG ÄR OROLIG!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar