Trots att jag var nästan 4 timmar i stallet och bara njöt så är det ändå något som inte stämmer.
Har legat på soffan och sett på Dexter med Patrik resten av kvällen.
Jag är ledsen.. Över hur saker och ting har blivit, samtidigt är jag glad att jag fått upp ögonen. Att jag växt, har lärt mig av det.
Skulle just nu vilja öppna upp mig helt och hållet, så som jag gjorde förut. Nu känns det allt för privat att lägga ut hela mitt inre och mitt privata för en massa läsare.
Artikeln "man får inte missfall på facebook" stämmer så jäkla bra. Man skriver aldrig om negativa saker, utan allt är rosenrött och solsken, du ska alltid hålla masken på. Gör du det inte visar du dig svag, och det kan man få tillbaka på sen. Någon kan komma åt dina ömma punkter.
Varför har det blivit så här? Varför ska man alltid vara så förbaskat stark och tålig?
En vän sa en dag till mig "du har väldigt många runt omkring dig som drar ner dig och det alltid är tjaffs runt", jag börjar tro på det. Då vart jag först lite stött och sur. Men efter att jag tänkt över det lite så måste jag hålla med.
Patrik har sagt det många gånger.
Och det är väl bara att börja inse. Kanske man inte var så bra vänner trots allt. Hur mycket mitt hjärta än går itu..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar