Det är få saker som gör mig så förtvivlad och rent ut sagt ledsen som att inte säga vad det är. Jag tar hellre "jag är sur/ledsen/arg/besviken på dig för att.." Eller säga vad det är som tynger en.
Det är svårt att hjälpa om man inte vill ha hjälp!
Inatt tänker jag försöka sova i alla fall. Har legat och snurrat runt runt och funderat fram och tillbaka. Jag överanalyserar och förvränger och det slutar med att jag har dåligt samvete fast jag inte vet varför. Eller att jag går upp och är arg, så arg så jag inte vet vart jag ska ta vägen. På vem.. Mig själv. För att jag inte vet bättre.
Jag måste sluta att vara ledsen och irriterad var och varannan dag, det är inte jag! Jag är den som peppar, som skojar, klassens clown, allt det där.
Tack för att jag har ett underbart arbete som alltid får mig att skratta! Om det inte är barnen så är det Dinosarna <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar