Obekvämt inlägg

Att säga vad jag tycker, och stå för den. Det har ibland satt mig i obekväma situationer, men har alltid redigt upp sig rätt fort.
Fram tills nu. I snart en månad har jag istället valt att hålla tyst, och det är inte jag! Nu är det nog känner jag.
Jag är ingen dörrmatta som folk kan kasta av sig skiten på. Har aldrig varit och jag vet verkligen nu, det är inte min grej! Jag tänker inte säga nått mer, jag vet vad som sägs bakom ryggen, och den här gången vet jag med 100% att det inte är mitt fel. Det är inte jag som orsakar det här. Det är svaga människor, och vissa kallar det karma, andra säger rätt och slätt "rätt åt den/dem", jag väljer att inte säga någonting, för jag tror att tiden får utvisa vart det leder.
Man vet om man gjort något fel, det är så enkelt. Jag har ingen gloria som dinglar ovanför mitt huvud, jag är ingen liten ängel, absolut inte! Men jag vet när jag gör fel. Och jag ber om ursäkt och jag försöker göra allt för att reda ut det. När jag istället möter en vägg, högre än att jag kan se solen bakom, och jag har försökt klamra och dragit mig upp, men istället gång på gång ramlat ner i backen igen, så väljer jag nu att ge upp. Jag känner mig inte besegrad, jag väljer att känna mig glad. Som en vän sa "du ska umgås med såna som är snälla, såna där kan önska sig hink och spade i julklapp". Så jag väljer att jag har lärt mig något av det här, jag går ut starkare än någonsin, för nu om något vet jag verkligen vem som är riktiga vänner, vilka jag kan lita på. Det finns dem som jag trodde det om, som jag känt i hela mitt liv, som har visat motsatsen. Fine for me, du har gjort ditt "val", jag hoppades att vi skulle kunna hålla det på en annan nivå, där vem som helst kan umgås med den man vill. Men så verkar det inte. Och jag klandrar inte. Varsågod. Du är mer än välkommen i mitt hem precis när du vill, du får ringa mig mitt i natten och jag kommer att svara. För jag är inte arg.

Jag kommer att fortsätta säga min åsikt och stå för den. Tyvärr är född sån, jag lovar, mamma och pappa har många gånger suckat över det. Inget att göra åt. Kan inte de få bort det så kan nog ingen. Blir du obekväm eller tycker det är jobbigt, inte mitt problem. Om sen vissa väljer att kalla det skitsnack eller att gå bakom ryggen, det skiter jag i helt ärligt.

Jag är jag och det kan ingen ändra på!

Puss alla sötnosar där ute =)