Nyårslista.

Nyår imorgon, och med det tänker jag göra en lista som i princip alla har gjort.

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?

Skaffade tandställning (japp 24 bast och ångrar det inte en sekund)

Hur har ditt 2014 varit?

Började tungt med att Noel gick bort, men nu sista halvåret har det flutit på lite för bra =)

Blev du kär i år?

Har varit kär i många år redan

Vilket datum från 2014 kommer du aldrig glömma?

14.1.. Dagen när Noel försvann från våra liv

Vad är din största framgång 2014?

Att jag fick fast jobb!

Bästa köpet?

Hm.. Mina nya fina ridstövlar kanske

Vad spenderade du mest pengar på?

Hästen

Gjorde någonting dig riktigt glad?

Absolut! Att jag får omges av de finaste vännerna och pojkvän man kan ha.

Vilka sånger kommer påminna dig om 2014?

Så många, lyssnar på musik dagligen

Vem har du umgåtts med mest?

Patrik. Stallgänget, Tess, syster, Camilla & Fredrika skulle jag säga

Har du haft ett förhållande under 2014?

Ja.

Vart reste du under 2014?

Bara resor till Sverige.

Är det något du saknar år 2014 och vill ha 2015?

Noel (omöjligt), men ett hus skulle sitta rätt bra.

Vad gjorde du på din födelsedag?

Jag väcktes av presenter och kyssar av min älskade. Sen åkte jag ut till stugan och bara myste med mamma och pappa. Kvällen vet jag faktiskt inte? Haha säkert umgicks jag med vänner.

Finns det något som skulle gjort ditt år bättre?

Noel igen då..

Vem saknade du?

Noel..

De bästa nya människorna du träffade?

Nya arbetskamraterna!

Vad vill du säga till dig själv inför 2015?

Fortsätt såhär!!!

Stannar inne..

Resten av dagen idag.. Baske mig hur fel allt kan gå?!
Började med tidig uppstigning och for till stallet, jag och Ida åkte som sagt till ridhuset och red, allt gick kanonbra och det kunde helt ärligt inte ha gått bättre. Röskva var avslappnad och fin och lyssnade riktigt bra. Jag fick även ta i henne och använda skänkar utan att hon vart nervös eller hispig. Samt att hon hittade traven riktigt bra! Har vi inte lyckats med tidigare, endast på volt, men nu gick det i trav konstant, nästan så hon inte ville tölta sen för att jag berömde henne så mycket.

Nå över till de jobbigare sakerna då..
När vi skulle lasta hästarna och åka hem så vägrade först Fjola gå in i transporten, och när hon äntligen fick upp henne så började hon halka, så vi ska ta Röskva först. Men även hon halkade så tusikens. Men Danne svängde släpet så det vart helt plant att gå upp för dem, sen äntligen kom hästar och ryttare in.
Hem och släppa av hästarna och mocka släp. Åker hem med Ida, när jag släppt av henne och ska därifrån så kör jag in i en betongstolpe och glider längs med den, så heeela sidan på bilen är förstörd plus en stor buckla i dörren (så den hålls fast lite så där halvfint).. Åh redan då ville jag sätta mig ner och gråta. Tack och lov att man har försäkringar alltså, måste försöka få gå tidigare imorgon från jobbet så jag hinner till Ömsen, men nytt ställe och ihopslaget, kan bli svårt..

Nå kommer hem, ställer mig i duschen och får duschen i HUVUDET! Så jag fick en mega bula och duschen gick sönder.. Alltså nu ger jag upp, nu ligger jag nerbäddad i soffan och tänker inte röra mig ur fläcken mer idag!! Fy fasiken säger jag.. Skulle väl bara ha fattats att jag ramlade av hästen och bröt lårbenshalsen eller något. Suck.

Sol

Och minus 10 grader var det imorse när jag och Ida åkte till stallet, helt underbart! Corinne provade röskva idag, lite stel baktill men annars gillar hon henne skarpt, inte svårt att förstå. Det går framåt och det händer saker hela tiden plus att hon vill jobba. Idag kom hon rusande till mig i hagen och dök in i grimman sen tog hon bettet innan jag hann reagera, haha lilla busfröken!

Nu håller vi tummarna att jag och Ida åker till ridhuset imorgon, skulle vara så himla skönt, kunna rida igenom ordentligt!

Nästan ett år senare..

Nästan ett år sen jag skrev ett inlägg senast. Det sista inlägget jag lade upp var när min älskade underbara bästa vän sprang vidare till de gröna ängarna och jagar sina kissor. Efter det var det för tungt för att skriva, och sen glömdes helt enkelt bloggen bort.
Dagarna, veckorna och månaderna efteråt var otroligt tunga och sorgfyllda för både mig och Patrik. Ännu idag, snart ett år senare bryter jag ihop emellanåt och bara skakar av gråt. Men som man säger, tiden läker alla sår, men minnena består. Och nu kan jag faktiskt börja minnas alla de bra och roliga minnena tillsammans med Noel och inte bara de sista timmarna.
Efter att jag stått och skrikit och suttit hemma och önskat att det var Freyr som försvann istället för Noel (hemsk tanke och ja den ger mig dåligt samvete än idag). Så tog jag beslutet att sälja honom. Det var inte rätt häst för mig.
Men en av mina största idoler inom hästsporten köpte honom och han bor nu i Sverige på en stor gård med bara islandshästar och jag kunde sakta släppa det dåliga samvetet och känna en stor tacksamhet mot Ida som såg till att han fick motion och massa kärlek den sista tiden på Åland.

Idag då? Som sagt, inte stanna i det förflutna, utan alltid se framåt och hitta nya mål och orsaker till att leva livet.
Jag och Patrik är fortfarande lika stormförälskade i varandra (eller jag iaf, jag hoppas väl att Patrik också är det, haha). Vi är på väg på skidresa om 2,5 vecka med ett supergäng!

Jag har just nu en häst på prov, Röskva. Som det ser ut just nu kommer det att bli ett köp. Efter att ha haft henne en vecka och jag satt upp på henne (första gången någon satt på henne sen i somras), kände jag ett lugn i min mage och jag log och tittade upp på Ida och sa "jag är hemma". Vi har bara på en månad gjort enorma framsteg och lärt lita på varandra. Och just nu känns det så jäkla bra, så får se om det inte blir ett köp nu närmsta veckorna.

Jag har fått fast jobb i Lemland inom Barnomsorgen, riktigt kul och trivs enormt bra!

Och de gamla trofasta bästa vännerna står lika stadigt som förut vid min sida. Jag är er evigt tacksamma!

Så får se nu om jag kommer skriva igen, skulle vara bra om inte annat för mitt minne att gå tillbaka och läsa om hur allt har varit, och speciellt hur tiden går med Röskva. Som sagt, från att ha hoppat till vid minsta beröring, stått på helspänn och knappt tittat åt en, till att sitta under magen på henne, gå utan grimma och grimskaft, lunka i skogen (första gången idag, woop) och tölta runt på volten, det går framåt med rekordfart, och man glömmer så lätt hur det har varit en gång. Så jag hoppas jag finner inspirationen igen för att skriva här.

Första gången jag satt på henne

Julaftonspromenad i skogen