Min semestervecka var inte bara frid och fröjd, min hjärna har även arbetat på högvarv. Jag tvingades ta ett beslut som gör så ont i mig så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Men när det väl var gjort så känns det rätt bra.
Beslutet var om jag skulle behålla Röskva eller inte. Jag visste från början när jag tog henne på prov att det är en svår häst med mycket bestämda åsikter. Jag tänker inte skriva ut här vad som hände, som gjorde att jag tog beslutet. Men när man sitter otaliga mil hemifrån och får samtal som gör en själv rädd fast man inte ens varit med, så måste man inse sina begränsningar och inse hur mycket man själv klarar av och har kunskap till.
Skulle min livssituation se annorlunda ut skulle jag ha gett det en chans, men efter många samtal med vänner och sambo så kom jag fram till beslutet att inte köpa henne. Det känns för riskabelt och farligt.
Men världens bästa Corinne som förstår mig och vet hur jag fungerar, har redan ordnat att på lördag åker vi över till Sverige och provrider tre stycken. Om det är för tidigt vet jag inte, men jag vet att utan häst klarar jag mig inte!
Det är tungt att skriva det här, jag var säker på att jag hittat min häst. Hon hade allt jag sökte, tills det brast, och det ordentligt. Jag är otroligt glad att hennes ägare är en så underbar människa och verkligen förstår mig, och vi kan prata om allt och vara ärliga med varandra. Det gör att alltsammans känns lite lite bättre i det här mörka hålet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar