Äntligen hemma

Nu har vår älskling äntligen fått komma hem! Groggig och öm men han lever och är hemma, huvudsaken!
Veterinären ringde vid 5 och frågade om vi ville vara med vid uppvaket, vilket vi självklart ville. Så vi åkte dit, blev ensamma (de hade personalmöte) och såklart vaknar han när vi är ensamma, sån jäkla livskämpe så det finns inte!! Han vaknade sjukt mycket för tidigt. Först vaknade han och spydde, så somnade han om igen, men sen var han vaken hela tiden och låg med huvudet i Patriks famn och bara gosade. Älsklingen <3
När alla kom tillbaka så hörde han ju massa röster och skulle absolut ta sig upp och hälsa på alla, svansen slog men kroppen lydde inte. Han gled typ ut ur buren han låg i, men sen tog de ut kanylen så kunde han ställa sig upp. Patrik gick ut och kissade med honom, kom bara blod som de sa att det skulle göra, och kommer göra nu några dagar. Nästan hela magen är rakad, så utställningen får vi nog skjuta upp på! Meen han lever och är frisk, det är huvudsaken!!
Fakturan fick jag inte nu, och vill inte ha, nå tur att man har försäkring!! Står för att utom självrisk 80 euro + mediciner efteråt.
Sen måste han gå på diet-foder högst troligen resten av sitt liv. Droppar lite blod med jämna mellanrum, men både kiss och bajs har kommit, så allt funkar ju som det ska, skönt!!

Imorgon ringer Elin igen och pratar om allting. Ska tillbaka på kontroll om ca 1 vecka och då ska de se om de måste öppna upp igen om det finns nå stenar kvar, hoppas hoppas inte!!

Nu ska han få lite mat, mer smärtstillande och antibiotika, sen ska jag bara lägga mig på golvet och krama och pussa på honom <3