Redan igår hade Noel svårt att kissa, det kom bara små droppar och han stod länge länge och försökte pressa ur sig kiss varje gång. Hade kontakt med jourhavande veterinär under dagen och kvällen som tyckte vi skulle avvakta eftersom han fick ur sig lite iaf.
Så imorse ringde jag smådjurskliniken och fick komma in nästan på en gång. Noel var lika glad och sprallig som alltid och syntes inga större fel på honom. Fick bästa veterinären Elin, är så sjukt nöjd med henne varje gång jag varit dit!! Hon klämde och kände och även hon kände ju att han var alldeles fylld av urin, och urinprovet visade inte heller något vidare, så vi röntgade och där kunde de se att hela han var fyllt med stenar, både i urinröret och i blåsan. Ingen fattade hur han kunde vara så pigg och glad med den smärtan han hade.
De sövde ner honom direkt efteråt med förhoppning om att han skulle klara sig. Jag grät ju som ett barn och satt med Noels huvud i famnen, usch har aldrig varit med om något vidrigare, tänk om det är sista gången jag såg honom?!!
Klockan var 10.30 när de förde in honom i operationssalen och de började med att sätta kateter och försöka spola honom.
Jag åkte iväg storlipandes och ringde runt till alla. Slutade med att jag åkte till Camilla, för jag klarade inte av att vara själv.
Som tur är har jag en underbar chef som helt klart tyckte jag skulle vara hemma/hos vet. idag och inte oroa mig för jobbet.
Camilla var som vanligt underbar, tvingade i mig lite mat och bara fanns där <3
Kom just hem och nu är klockan 16. Elin ringde just upp (efter att jag har ringt 2 ggr till växeln och varit orolig), det visar hur måna veterinärerna är där tycker jag!!
Nu har dom just röntgat honom igen och det finns fortfarande kvar stenar, så nu ska dom öppna upp honom och plocka ut dem, sen förhoppningsvis (om allt går vägen och han klarar av det här sista, hoppas hoppas!) så får jag hämta hem honom.
Uppdaterar mer när jag vet!
 |
| Kom hem nu mammas bebis <3 |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar