Lördagspromenad

Lördag, låg länge och drog mig i sängen, sen åkte jag och Marielle till stallet och fixade med Saeta, Alle, Sandra och Elin kom, så vi tog alla en promenad med hästarna. Riktigt skönt när man kom in i skogen, lä och vårigt. Såg massa vårtecken på vägen, älskar att det snart är vår, blommor i dikeskanterna, man slipper alla kläder och fram för allt slipper vi den här evinnerliga leran som har varit hela vintern, uäk!

Nu har jag just lagat middag till mig och Patrik. Lövbiffspasta (fast jag åt med pommes, hehe) supergott! Massa vitlök, precis som det ska vara.

Ikväll blir det att åka till Tess och Simon på lite spelkväll, härligt!

Mentalträning

Jag blev förfrågad via mejl för några veckor sedan av en helt okänd person, om jag ville ställa upp som "försökskanin" i hennes utbildning till mental tränare. Jag funderade en stund och valde sen att köra, varför inte? Har väl ingenting att förlora på det.
Igår var vår första träff, en och en halvtimme med fokus på mitt liv och vad jag behöver träna på för att bli starkare och uppnå max i min vardag. Jätteintressant! Ska bli spännande att se hur hon lägger upp sin strategi. Det vi kommer jobba främst på är att jag måste lära mig att misslyckas och när något negativt händer, veta om det, ta det till mig, men kanske inte låta det komma ända in till mig, utan se det från ett annat perspektiv.
Vi avslutade med att jag fick en cd med avslappningsövningar. Så, fram tills nästa torsdag, då nästa träff är ska jag 20 min per dag lyssna på en viss del av skivan och göra. För mig var det näst intill omöjligt att tänka tanken att jag ska ligga ner 20 min och lyssna på något blaj, när jag kan göra så mycket annat istället.
Nå satte på det igår kväll och la mig tillrätta. Första minutrarna låg jag mest och halvskrattade och funderade vad tusan det här var. Sen började tankarna fara på annat. Men jag gjorde övningarna som han sa och mitt i allt är jag i princip helt borta! Och vaknar till när han säger att jag ska titta igen. Jag trodde jag hade somnat efter en stund och därför var jag seg och lite borta när jag steg upp. Men samma sak hände idag igen! Jag var mer fokuserad från början och ville verkligen inte missa något för att se hur länge jag hade sovit. Men samma sak igen. Efter en viss andning-gone och "vaknar" av samma ord. Måsta spola tillbaka och se vad jag missat, men saken är, jag har inte missat något, jag har nog bara varit så djupt ner i min avslappning att min hjärna pausade en stund. Haha alltså jag har aldrig trott på sånt här, men nu. Helt sjukt hur hjärnan fungerar!! Så ser verkligen fram emot fortsättningen och se vad det utvecklas till.
Tänk, ibland kanske man väljer att hoppa på rätt tåg iaf?!
Meditation är något för mig kanske? Haha alltså jag är helt förvirrad, jag som skrattat och hånat sånt här..

Underbar lördag!

Igår var Patrik i Sverige hela dagen och lärde sig nya releasen till nästa Bodypump pass.

Så jag passade på att stiga upp tidigt och åka och rida. Endast skrittjobb och lydnad stod på schemat. Kände att hon blivit riden 3 dagar i rad innan, så det vart ett kort pass och när hon började söka sig neråt och lugna ner sig så slutade jag.
Nu är det jag som får börja hejda mig. Hon är bara 4, blir 5 i sommar. Hon får inte överridas, och bara för att det går så mycket framåt nu vill jag rida varje dag. För jag märker verkligen skillnad dag för dag. Men nej, inte titta ut, inte titta ut, jag ska inte dit, haha. Idag är det dock inte speciellt svårt att hålla mig, det ligger en massa äcklig snö på marken. Inte välkommen alls!

Jag åkte i alla fall till Dino efter ridningen och satt där i 3 timmar, mycket trevligt.
Hem och äta innan Jessica kom. Hon skulle komma en sväng, eh, ja, våra svängar brukar inte bli en liten sväng. Flera timmar var hon här. Vi lagade egen juice, morot och apelsin, mums! Sen satt vi bara och pratade i timmar.

Vi pratade mycket om att sluta vara med energitjuvar. Varför försöka ens? Varför vara med de som tar energi och bara ger negativ energi? Ingen mår bra av det. Och det här att be om ursäkt för att man inte pratat eller setts på ett tag när man ses. det är ju helt sjukt, ändå gör jag det själv!
Jag och Jessica har umgåtts varje dag för några år sen. Nu kan det gå en månad mellan våra träffar, och ingen av oss ber om ursäkt till den andra. Utan istället har ju massor att prata om. Hur mycket som helst!

Samma sak med Camilla, vi pratade också om det här i veckan. Vi kan umgås jättetätt ett tag, sen tar det någon vecka innan vi ses igen. Men ingen har dåligt samvete eller är sur. Det är så skönt att ha såna vänner! För handen på hjärtat, jag vet att jag borde höra av mig till vissa, men jag måste hitta orken till att börja "förlåt att jag inte hört av mig men.."

Hellre några få riktigt nära vänner än massa du halvt känner och egentligen inte riktigt litar på!

Svar på tal

Har fått många frågor senaste tiden om mitt och Patriks förhållande. Ja vi är tillsammans och JA vi älskar varandra! Många verkar ha svårt att förstå sig på vårat förhållande eftersom vi "aldrig ses och gör något med varandra". Egentligen vet jag inte ens varför jag skriver det här inlägget, men det är något som stört mig ett tag och fått rätt mycket frågor om det på senaste.

Vi har valt att verkligen leva våra liv nu, innan vi skaffar barn, den dagen kommer också.
Min dröm som jag haft länge är att ha en fin unghäst, sto med bra stam, som jag kan utveckla och utvecklas med. Sen när dagen kommer för barn (förhoppningsvis är hon visad då), ta föl och låta henne ha mammaledigt samtidigt. Alltså var det dags att ta tag i min dröm om jag ville uppleva den.

Patrik fick förfrågan i våras om han ville bli cyklinginstruktör på ett gym. Efter diskussion och tänkande valde han att hoppa på den utmaningen, med vetskapen för oss båda att det kommer ta grymt mycket tid. För ett tag sen fick han förfrågan om han även ville bli Bodypump instruktör, samma visa igen. Och han valde att ta chansen.

Vi gör båda sånt vi mår bra av, visst vi ses inte jämt och ständigt och det blir ibland svårt att följa med på saker tillsammans, när vi har väldigt planerade scheman båda två. Men sen kommer det dagar när ingen av oss stiger utanför dörren, då vi bara är med varandra! Minst en kväll i veckan har vi att vi bara är med varandra. Hur många av er andra i era perfekta förhållanden gör det? Glömmer allt, inget städande, intet diskande, inget donande på en hel kväll eller dag, utan sätter den tiden till varandra?

Jag är så förbannat trött på alla präktiga tjejer som lever ett perfekt liv och är så snuttigulligt kära i varandra år efter år. Som sitter fast i varandra. Nej jag och Patrik skulle ha ruttnat efter ett tag. Kanske därför vi har varit tillsammans så länge? 5 år har vi stått stadigt bredvid varandra, kanske det är för att vi inte tröttar ut varandra och är så "fina" jämt? Vi har våra upp och nedgångar, det har vi, men vem har inte det? Vissa dagar är den ena trött och irriterad och nästa dag är det den andra. Inga konstigheter. Låt varandra ta plats, låt varandra ha en sämre dag!
Vi litar på varandra 100%, kanske därför vi kan leva så här, och samtidigt må bra av det?
Sen tar vi paus ibland, vi åker iväg. Vi var till fjällen med goda vänner och bara var, vi levde, vi andades och kom hem med ny energi och ork. Vi gör också sånt, men det verkar inte de här människorna se, som ifrågasätter.

Sen dessa ständiga frågor av människor vi knappt umgås med "ska ni inte få barn snart, ni har ju varit tillsammans i en evighet", "är det inte dags för en bebis snart", "börjar ni inte bli bebissugna". Sånt pratar jag och Patrik om med våra bästa vänner, inte er övriga som vi träffar en gång i halvåret. Ni vet inte om vi försöker, vi kanske inte vill, inte är redo, en av oss är inte redo, det kan vara precis vad som helst. Snälla tänk er för, det börjar bli tjatigt och det börjar mala i våra huvuden också!

Jag försöker varje dag bli positivare och ha ett positivt tänkande (jag och Corinne sporrar varandra lite där), men det är jäkligt svårt när man är omringad av negativa bitchar rent ut sagt.. Blä, tänk er för innan ni öppnar munnen nästa gång tack!

Jätteonödigt inlägg, men när jag tröttnar gör jag det ordentligt.. Tack för mig, heej.

Mycket gammal bild på oss

Sjuk

Jahapp, vart sjuk igår igen, hann vara frisk i 2 veckor.. Var och red efter jobbet, sen till Medimar och när jag kom hem var jag helt slut, däckade på soffan och när jag vaknade hade jag 39 graders feber. Inte okej!! Som högst inatt hade jag 40,3. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen, låg bara och grät och trodde jag skulle dö. Med en tarm som krånglar till på det var inte graven långt bort kan jag säga. Men idag är det snäppet bättre, inte lika hög feber, magen håller nog på ännu, men den är jag så van med efter 3 år. Men blir hemma imorgon iaf.
Och det som gick så himla bra med Saeta igår, red min första lektion på henne i lördags för Marica, och jäklar vilken skillnad det har blivit. Hon fick stå dagen efter och sen har det varit sånt oväder, men tror den lilla vilan gjorde gott, verkade som att hon verkligen fått smälta allt och hon var så lugn och fin!!
Har köpt ny dyr sadel också, mmm älskar den! En Top Reiter, underbar! Man sitter som i en fåtölj nästan.

Annars då? Vart utgång i lördags med massa fina tjejer, hade riktigt roligt. Söndagen hängde en stor del av gänget här på dagen. Sen hade jag och Patrik en riktig myskväll. Nu ska jag sätta på Netflix och se på något skojjigt, så jag inte behöver se ut på solskenet och längta ut. Åh jag är så himla dålig på att vara sjuk!

Saeta

Efter många om och men har äntligen min lilla ögonsten kommit hem. Saeta från Smara 5 år gammal.

Så typiskt så har ju jag gått och dragit på mig en riktig mansförkylning, så har bara hunnit rida henne en snabb sväng på söndagen.

Barnvakt

Fredagen jobbade jag sent, sen var det raka vägen hem och hämta upp underbara Liam. Han hade fått välja vad vi skulle göra en hel kväll och dagen efter.
Så vi började med att åka till Hesburger och äta middag, och jösses så den lilla ungen åt. Och vi pratade i ett, han har så mycket funderingar och tankar den gossen.
Efter det raka vägen till S-market och köpte chips och godis.
Hem och spela spel med Patrik, sen hällde vi upp allt gott och såg på en film och han och Patrik spelade lite till.

Både jag och Patrik tycker vi har stor säng, men den natten var det inte många centimetrar kvar kan jag lova. Vaknade av att han hade foten i revbenen, låg uppe på mig, huvudet på mitt bröst osv. Lilla hjärtat, men så han sov! 8 steg jag och Patrik upp, lite över 9 kom han uppskuttandes. Så lite soffmys på det innan vi åkte hemåt, Sverigeresa stod för dagen för mig. Mer om det i nästa inlägg.